Äntligen spårtajm

Efter ett väldigt långt spåruppehåll (höstmörker och höstrusk har gjort sitt..) blev det äntligen två små spår för vovvarna. Hade inte tid att lägga nattgamla spår men ville låta dem båda testa på en återgångsvinkel innan vintern sätter in.

Eftersom jag nu lovligt får lägga spår i Sandvad (frågade första bästa som jag träffade på och vet jagar och så var han jaktledare där..=)) så var vi där. Sigge fick ett mer kuperat spår med en återgångsvinkel och en vanlig vinkel och en bitefter den ett bloduppehåll. Han jobbade på fokuserat och känns mycket mer spårnoga än i början då han for hej vilt. Återgångsvinkeln fixade han jättefint, följde spåret ända ut till "vändpunkten" och ringade sen in blodstarten igen med en kvarts cirkel. Hmmm.svårt o förklara men vet ni hur vinkeln ser ut så fattar ni nog. Bloduppehållet var ingen match och jag har inte sett honom så lycklig på länge efter spåret. Han gillar att spåra och vet inte om det är att förmänskliga honom men det känns som att han är nöjd med att göra det bra oxå! =) (Jag vet att jag är det iaf, så skönt att se tokern lyckas med uppgiften!)

Javas spår gick lite mer i öppen terräng, tallskog, och korsade även elljusspåret. Även där var det en återgångsvinkel som första vinkeln och sen en vanlig vinkel. Tror jag la in ett bloduppehåll men jag minns inte :S Java svängde 90 grader i återgångsvinkeln och tog rätt på fortsättningen och det är ju okej, de ska ju bara ta sig vidare i spåret. Hade varit intressant o se hur hon hanterat återgången dock. Elljusspåret var ingen svårighet och tempot och motivationen var bra! Hon är ju inte alls lika spårnoga som Sigge och går oxå med nosen högre. Java går ju oxå ibland ett par meter vid sidan av och man ser hon tar in vittring ibland och går in mot spårkärnan. Jag tycker inte det gör något, dels är det här inget riktigt eftersök, och skulle det någon gång bli det har man ju jägare med sig som säkert har ögon med sig för eventuella andra "spår" efter vägen (päls o blodfläckar o sånt de nu kollar efter...?)

Java fick en extra svårighet i form av ett djur som korsade spåret mitt framför näsorna på oss. Jag hann bara se nåt ljusgrått luddigt så jag tror det antingen var en hare alternativt en katt. Det finns nämligen hus rätt nära. Hon grejade i vilket fall spåret kanon och hittade sin klöv. Hade med mig två nöjda o glada hundar hem!

Nu satsar vi på nattgamla spår, ville bara hinna med en återgångsvinkel som sagt, så vi får väl se hur spårsäsongen blir i vinter. Snö=inget spår, ingen snö=spår. Provsäsongen börjar 1 februari och jag tror vi är mogna för öppenklass då, så mkt ska vi hinna med o träna.