Måndag

Sigge verkar frisk och kry efter sitt veterinärbesök igår. Skönt!

Ikväll tog jag ut hundarna för en cykeltur runt Talby. Sigge drar första biten och får därför springa med sele medan Java skuttar bredvid mej så fint och kan ha vanligt koppel. Hon har väldigt kul springteknik sett från cykeln. Sigge springer lixom mer i en linje och rör sig inte så mycket vertikalt medan Java lixom studsar fram upp o ner, typ som ett rådjur i ett fält. =) (Hon vill INTE trava, galoppen faller sig naturligt och då tänker jag inte bråka med henne, vete katten om det inte bara är skrock det där med att hundarna inte får galoppera?)

Nästan hemma stannade vi till och jag la ut ett kortare linjetag till Java, gick superbra. La ut på samma punkt men backade ända ut till vägen så hon fick springa bra långt och det gick lätt som en plätt. Testade sedan (efter "order" från fru Uppfödare) ett sidotecken och det gick ju plättlätt. Gjorde som så att jag la ett kort linjetag först och sen la jag ut igen men satte Java vinkelrätt mot linjen och ställde mej några meter framför. Då hade hon ju redan målpunkten och vägen klar för sig och hon fattade på en gång vad jag menade. Phu!

Efter det tänkte jag att Java var klar för dagen och parkerade henne vid cykeln och tänkte låta Sigge hämta den andra dummien vid det långa linjetaget. Men Sigge var ju bara intresserad av platsen där vi gjort sidotecknet och kom inte in på en gång när jag ropade tillbaka osv, så han åkte i skamvrån. Hämtade Java, tänkte att om hon inte fattar så går vi bara närmre, och hon sprang oxå en gång snett mot det håll där Sigge varit men ett par meter fram och man riktigt såg på henne att hon mindes. Tjoff iväg och hon tog dummien i farten medan hon varvade rundbalen (festlig tös de där)och full fräs tillbaka. Duktig kicka!! Det där har jag nämligen provat förut, fast då har jag nog skickat mer på en gång. Då har det tagit emot att gå till samma plats en gång till.

Ja, det verkar som att det händer lite grejer bakom den skrynklade pannan ibland! Kul! Dock märker man lite flamstendenser ibland, det blir lite FÖR roligt. Det försöker jag stävja och dämpa, inget släng o däng med dummies och inga sidotacklingar mot matte... ;) Är väl den där 17-månadersperioden kantro, men är det inte värre än såhär så är man ju lyckligt lottad! =)

(Just nu promenerade katten förbi på staketet utanför fönstret! Förut sprang det runt två små tomtenissar, den ena i blöjbak, på tomten mittemot. Det händer grejer här minsann!)