Viltträning och veterinärbesök...

Idag tog jag ut Java på fältet för en liten viltträningssession. Hon är inte spontan på vilt men hon har heller inte fått så mycket erfarenhet. Jag bestämde mej i Halmstad för vilken taktik jag skulle följa, nämligen bara visa att så här ska det gå till. Hon fick hålla en duva (en sån som inte fäller så mkt) och fick mycket beröm under tiden, sen gå vid sidan. Jag utökade till att hon fick sitta kvar och sen en inkallning på det. Efter det fick hon hämta några små korta markeringar (på en holme på åkern så viltet inte bara låg synligt framför henne) och med lite pepp tog hon fågeln och kom in. Jag provade oxå att låta henne hålla en ung trut och den var ju lite besvärligare men hon fixade att hålla och att gå med den.

Tänker fortsätta på samma linje, bara visa att "det här är ditt jobb", att leka fram det känns bara som att det ger risk för flamstrams. Någon gång måste man ändå börja ställa krav och då blir det helt plötsligt en mycket jobbigare grej ju. Nu går det ju finfint, Java är sån att man får visa hur det ska gå till och sen funkar det. =)

Sigge hade hittat på hyss den korta stunden vi var ute. Man får ju alltid göra nån slags kalkylering när man går ut utan att kolla diskbänken...fanns det något där, ja två korvbröd, jaja, det får jag väl ta...men jag hade glömt den halva mögliga limpan som jag hittade igår långt in i skafferiet. Den hamnade i Sigges mage och med tanke på fina Vildes sorgliga öde förra sommaren så vet jag ju att det inte bara är att strunta i. Efter en stunds hysterisk jakt på öppna kliniker satte jag mej i bilen på väg mot Strömsholm ca 8 mil bort men som tur var ringde en disktriktsveterinär tillbaka just då så vi fick vända och istället ta oss de ca 3 milen till Hallsberg. En dos apomorfin senare kräktes Sigge upp oanade mängder bröd och matte fick punga ut med nästan 2000 pix. Vi diskuterade kräksirap och jag tror nog jag ska kolla upp det lite på jobbet. Det ska iaf bli skönt med en hundgård garanterat fri från ätbara saker.... ;)